Familjen Lovén

Sönerna Niklas och Peder har givetvis också haft huvudroller i familjens galopphistoria, och Niklas är som bekant fortfarande i högsta grad aktiv och leder innevarande säsongs hinderjockeychampionat på 6 segrar, inklusive Svenskt Grand National och Gyllene Hästen med Stall ATL:s Lights Out.

Men låt oss ta det från början! Tove berättar:

– Som tonåring jobbade jag med hästar hos Ylva Lovén-Swärd, som är Nalles syster, och det var så vi träffades. Nalle kollade att jag kunde arbeta hårt och att jag inte rökte, och då var saken klar för hans del!

– Vi flyttade till Helsingborg och jobbade först på en ridskola, men startade snart vår egen lilla ponnyridskola på vinst och förlust, och verksamheten växte undan för undan.

– Nalle gick långa kursen till ridinstruktör på Strömsholm med Måns Alexandersson som lärare och kom på så vis i kontakt med galoppsporten i mitten av 1960-talet. Han vann det första hinderlopp han red, med Sailor på just Strömsholm.

– Jag red mitt första lopp 1969 när Niklas var en månad gammal, på Klampenborg. Vann mitt första först några år senare, 1974, på Mr Rex. Nalle red i samma lopp, var slagen och såg att jag ”bara satt och åkte” och skrek så det hördes på hela publikplatsen: ”Rid då, för f-n!”, och van att lyda som jag var, så ryckte jag upp mig, skämtar Tove.

Totalt skulle det bli runt 1.000 ritter och ett 80-tal segrar för Tove, som fortsatte att rida fram till 2006 vid 58 år fyllda och det sista decenniet fick smeknamnet ”farmor” inom sporten, då Niklas och Peder båda vid det laget hade hunnit bilda egna familjer.

Nalles statistik på Svensk Galopps hemsida talar om ett par tusen starter som tränare och ryttare och ett par hundra segrar, men det är bara halva sanningen.

– Exakt hur många segrar vi har kommer vi nog aldrig att få veta, eftersom SG inte började lägga in statistik i sin dator förrän i början på 1980-talet, och vi har många fina vinster utomlands, inte minst i Tyskland, förklarar Tove.

Niklas och Peder växte ju upp på familjens ridskola och red förstås i princip innan de kunde gå, och när Niklas var 6,5 år fick han dispens för att debutera i ponnygalopp, men när åldern var inne blev det de stora hästarna, och även Peder var en flitig ryttare fram till 18 års ålder.

– En gång red vi i samma lopp alla fyra, men ingen av oss vann!

Väl myndig reste Peder till USA för att besöka en annan av Nalles systrar, som tränade hästar i Virginia, och han blev kvar och reste runt i det stora landet i väst en tid och kom då av sig med ryttarkarriären.

Men resten av familjen fortsatte med stort engagemang med både ridskola och galopphästar och Nalle var som bekant under ett antal år professionell tränare. Ett stort antal hästar har passerat genom makarna Lovéns händer under drygt 40 år och många av dem blev stora publikfavoriter, inte bara i Sverige utan även i familjens ”andra hemland”, Tyskland:

– Under säkert 25 år tog vi semester från ridskola, ridläger m m och tog alla våra löphästar med oss till Hamburg för en vecka. Vi kom alltid hem med mer pengar än när vi åkte, även utan bra resultat. Vi blev i många år bjudna på hotell genom Fegentri-ritterna, som vi båda red, och senare år bodde vi i vår nya lastbil inne på banan. Det var nästan alltid en härlig vecka, utom när det regnade mest hela tiden, vilket hände vissa år.

– IGNAZ vann flera lopp i Hamburg, det började med Peter Schiergen, som då var lärling, ett par med Nalle. Sista gången han vann var han ”utdömd” av pressen som ”för gammal” men vann under stort jubel från hela publiken.
Jag vann ett Fegentrilopp med honom i Baden Baden, vilket smällde högt för oss också.

– I Hamburg vann vi även med TUDOR REGENT, ett stort lopp med en japan på ryggen. Jockeyn hade order om att inte röra pisken, vilket han heller inte gjorde. Det var 4 hästar på linje till mållinjen och han slog närmast Our Martin med Janos Tandari på ryggen.

– Tudor vann ytterligare ett lopp i Hamburg, och hemma vann han Kvällsposten Cup med Nalle 1985 och NK-handikap med Walter Buick 1984. Nalle vann med honom i Odense, på sin födelsedag, bland annat!

– BLUE BLACK var också en häst som vann i Hamburg, som 3-åring. Väldigt spännande även efter loppet, då tvåan protesterade mot Blues skor! Hovslagaren fick ta av en sko i vinnarcirkeln och gå in och mäta den.
Blue vann flera lopp åt oss, även under Niklas, mest på Klampenborg.

– TOM’S BIRTHDAY och INVISIBLE ARMOUR åkte vi till Berlin med 1995. Vi tog med oss lärlingen Nicholas Cordrey och lovade mamma Pam att ta väl hand om honom. Nicholas red båda hästarna och vann med båda! Det blev stor sensation i Berlin där man inte visste vem Nicolas var. Tom hade vi köpt för 1.000 gns på Newmarket. Över huvud taget köpte vi aldrig några dyra hästar, påpekar Tove.

Bland många, många minnen från en lång och framgångsrik tränarrörelse ber jag Nalle och Tove att plocka fram några fler höjdpunkter:
– Stockholm Cup-dagen 1980 där Lester Pigott vann med MY CARNATION. Frustrerande för mig som var tvungen att vara hemma och jobba och fick det hela refererat på telefon, minns Tove.

– Alla segrar med kämpen NICKI. Både Nalle och jag vann många lopp med honom. Nalle har rekordet med att vinna med mest vikt, 81 kg, på Täby en kall vinterdag, med Stefan Uppström på andra plats (får vi ofta höra!).

– Jag vann flera triolopp med Nicki, alltid på långa distanser där han sladdade i början och gick fort på slutet. Vi vann båda på Åby med honom, vilket verkligen är historia nu. Med Nicki vann även vår äldste grabb, Peder, ett lopp, innan han la av med hästar.

– MAZIL och HIGH FLOWN köpte vi samtidigt på Doncaster. Nalle hade bestämt sig för High Flown redan hemma och jag valde Mazil på plats. Båda hästarna hade vi väldigt mycket roligt med. Jag vann 8 proffslopp med Mazil, bland annat en guldhandikap på Täby 1998, och han fortsatte att vinna många lopp efter det att jag slutade rida.

– En underbar häst som alltid var en pärla på tävlingar men ”rädd för allt” på hemmaplan. Många gånger fick man gå hem utan häst när man red ut här. Han gick även några häcklopp i Göteborg men banan var hård och han blev senskadad. Han startade 116 gånger totalt.

– High Flown blev Nalles hinderpärla. Med Niklas på ryggen vann han flera fina hinderlopp, bl a Kungens Kanna två gånger. År 2000 var han tvåa, inte mycket slagen, i Svenskt Grand National, och han vann i Oslo.

– Tyvärr bröt han benet hemma i hagen. Då köpte Nalle en MC i stället för ny häst! Han var så förtjust i denna häst och ville helt sluta i det läget men med mig och Niklas fortfarande ”på benen” fick han inte chansen!

– Alla andra hindersegrar ligger också högt på ”älsklingslistan”; St Eriks och Gyllene Hästen – INVISIBLE ARMOUR, Jockeyklubbens Stora Pris - HIGH FLOWN, Lindarängen Memorial - FLYING FEN.

– Ett starkt minne är också när vi vann 4 lopp på två dagar i augusti 1997. Först på torsdagskvällen vann Niklas med Robin Wood och jag med Mazil. Nästa dag på Klampenborg vann jag två bättre lopp med Tom’s Birthday och Move Over. Jag hamnade till och med på framsidan till nästa program med Tom!

– Ett inte alltför gammalt minne är min sista seger, 2006, då jag som 58-åring red Durham Flyer till vinst i hård kamp med proffsjockeys, fyra på linje, på Klampenborg. Det var ett sånt jubel på publikplats att segerintervjuaren blev helt ställd och inte fick en syl i vädret! Dagen efter blev jag tvåa, knappt slagen, med Mazil i ett amatörlopp i Göteborg.

– Efter det året, när vi bara hade två hästar i träning, och det blev alldeles för lite ridning för mig att vara tränad för att rida löp, blev det inte lika roligt längre. Vi köpte lägenhet i Spanien (nära Mijas-banan) och sålde de sista två hästarna.

– Vi la ner ridskolan förra sommaren och har köpt ett litet hus i Rydebäck, nära gården. Vår gård har vi ännu inte lyckats sälja, tyvärr, och kvar där finns bara Blue Black, 22 år gammal, tillsammans med ett par uppstallningar. Blue, som löpte tills han var 10 år och sedan var ridskolehäst till han var 20 och nu är uthyrd på foder, mår väldigt bra så vi får väl se hur det blir med honom.

Tove har nu fyllt 60 och Nalle 68 men verkar knappast pensionsmässiga. Kommer ni att klara av att ”göra ingenting”?

– Vi har levt ett mycket rikt och innehållsrikt liv med alla hästarna och ångrar inte en dag av det – även om det har varit mycket arbete så har det givit så mycket i utbyte, men det här är vår nya vardag. Vi går promenader med hundarna och har äntligen tid att ägna oss mera åt barn och barnbarn (fyra hittills och Peder har ett tredje på väg).

– Vi vill sälja gården för att kunna tillbringa halva året i Spanien, där klimatet är välgörande för oss båda, men givetvis kommer vi att fortsätta följa galoppen i Sverige, avslutar Tove och Nalle Lovén, som själva utgör en stor del i den svenska galoppens historia det senaste halvseklet.

NADJA BELLANDER

Tove och Nalle Lovén vilar på sina lagrar